Bio: Morgan Pålsson - Världsreporter
Igår gick jag och Gustav på bio på kvällen. Vi hade rabatt från MedMera-kortet och fick två biljetter till "Morgan Pålsson - Världsreporter" för 130 kr. Vi var som vanligt sugna på bio och tyckte det var ett bra pris och drog iväg till Sicklas biograf. Vi köpte, givetvis, den största menyn de hade - en stor popcorn, en stor varma chips och två stora läsk. Det är det bästa sättet att få valuta för pengarna på SF's biografer. Att minst halva byttan popcorn blir kvar är en anna femma. Jag var dessutom görhungring eftersom jag inte käkat mer än en macka på hela dagen.
Om filmen: Den handlar om Hipp hipp-gängets Morgan Pålsson. Han är en reporter på SVT som inte lyckas med någonting.
Han är lat, feg, självupptagen och totalt ointresserad i vad som händer omkring honom. Tillsammans med sin trogna fotograf Robert Flycht gör han dråpliga inslag efter inslag och är allt annat än populär på den egna kanalen. Istället för att bli utrikeskorrespondent i Washington, skickas han istället i den nordafrikanska landet Matobo. Där händer egentligen ingenting och SVT tror att de har Morgan ur världen. Ända till det blir stadskupp i Matobo och Morgan är den enda utländska reportern i landet.Jag tyckte filmen var helt okej. Vissa detaljer var väldigt bra och mycket humorisktiska. Jag, och framförallt Gustav, skrattade gott. Ändå så blir det lite väl mycket med hela 87 minuter som handlar mest om 
Morgans dråplighet och dummhet. Det blir lite tjatigt, helt enkelt. Jag tror att konceptet passar bättre som sketcher, istället för på långfilmsformat. Ibland blir det lite väl krystat och utdraget.
Morgans dråplighet och dummhet. Det blir lite tjatigt, helt enkelt. Jag tror att konceptet passar bättre som sketcher, istället för på långfilmsformat. Ibland blir det lite väl krystat och utdraget.
Men gillar man Hipp Hipp-gänget så är filmen sevärd. Men har man inte tyckt om dem förut, så kommer manori. Folk som är förtjusta i buskis lär finna saker att fnissa över i den här filmen. Själv är jag inte direkt ett big fan, men jag antagligen inte fatta tycke för dem nu heller. Humor är så olika, och det här tillhör verkligen en viss kateg finner dem ändå småroliga ibland. Skadeglädje är ändå skadeglädje i all ära, och vem kan låta bli att älska lilla Mohammed?
Betyg: Jag ger filmen 2 av 5
Kommentarer
Trackback
