Hemma igen
Nu är man hemma igen.
Tycker det känns jättesvårt att deffinera vad som är hemma egentligen. Ofta brukar jag säga "åka hem till Dalarna", fastän jag inte har bott där sen i somras ungefär.
Hemma är ju hemma här i Enskede i Stockholm också. Fast det känns ändå inte riktigt som att det är "vår" lägenhet ännu. Man får fortfarande känslan av att man bor hos någon annan.
Dalarna kommer troligen alltid vara hem för mig, även om jag är bosatt på andra ställen. I alla fall i en tid framöver. Det handlar nog om att man ska bo på ett ställe en viss tid, och hinna göra det till sitt, för att det ska kännas som hemma på riktigt.
Jag har liksom inte hunnit börja trivas här i Stockholm ännu. Kommer förmodligen bli mycket roligare när Anna flyttar hit.
Sen så tycker jag att det är en svår stad att ta till sig. Det är svårt att hitta sig fram. Nu menar jag inte geografiskt, utan personlighetsmässigt. Man måste slå sig in här. Alla är så delade och har sina små sfärer.
Tycker det är svårt bara att hitta ett kul uteställe. Finns ju hur många som helst, och alla är indelade för olika stilar och personligheter. Det är svårt att veta på vilket ställe man passar.
Det enda jag kräver är öppna och sköna människor. De som förstår att om man går ut, så umgås man inte enbart med de människor man gick ut med. Utan man drar runt och hittar nya roliga bekantskaper och folk att umgås med för stunden. Lösgjorda människor.
Tycker det känns jättesvårt att deffinera vad som är hemma egentligen. Ofta brukar jag säga "åka hem till Dalarna", fastän jag inte har bott där sen i somras ungefär.
Hemma är ju hemma här i Enskede i Stockholm också. Fast det känns ändå inte riktigt som att det är "vår" lägenhet ännu. Man får fortfarande känslan av att man bor hos någon annan.
Dalarna kommer troligen alltid vara hem för mig, även om jag är bosatt på andra ställen. I alla fall i en tid framöver. Det handlar nog om att man ska bo på ett ställe en viss tid, och hinna göra det till sitt, för att det ska kännas som hemma på riktigt.
Jag har liksom inte hunnit börja trivas här i Stockholm ännu. Kommer förmodligen bli mycket roligare när Anna flyttar hit.
Sen så tycker jag att det är en svår stad att ta till sig. Det är svårt att hitta sig fram. Nu menar jag inte geografiskt, utan personlighetsmässigt. Man måste slå sig in här. Alla är så delade och har sina små sfärer.
Tycker det är svårt bara att hitta ett kul uteställe. Finns ju hur många som helst, och alla är indelade för olika stilar och personligheter. Det är svårt att veta på vilket ställe man passar.
Det enda jag kräver är öppna och sköna människor. De som förstår att om man går ut, så umgås man inte enbart med de människor man gick ut med. Utan man drar runt och hittar nya roliga bekantskaper och folk att umgås med för stunden. Lösgjorda människor.
Tror det blir lättare att ta till sig Stockholm på våren och sommaren. Då är nog grindarna inte lika stängda.
Kommentarer
Trackback
